Nu sitter jag här igen. Har skjutit upp uppgifter som ska göras alldeles för länge. Igen. Gör tappra försök från och till att totalt fokusera på den aktuella kurslitteraturen - Information Systems Development, men känner att jag inte riktigt kan rå för att jag med ojämna mellanrum börjar tänka på helt andra saker. Det här kursmomentet har inte lyckats intressera mig nämnvärt hittills, så att säga, och på tisdag är det slut.

Ibland måste man tillåta sig att tappa fokus. Studierna blir visserligen lidande, men jag känner att jag måste låta mig gå före. Ibland. (Även om det i praktiken är så att jag lider av lidande studier.) I skrivande stund känner jag att jag nog egentligen inte alls är gjord för att studera.

Men om jag bortser från den ångest jag faktiskt känner över uppskjutna skolrelaterade uppgifter så känner jag mig ganska nöjd med hur mitt liv ser ut nu, om man inte ska vara på tok för kritisk. Just nu kan jag inte tänka mig någon annan tänkbar (och samtidigt någorlunda realistisk) livssituation som skulle kännas bättre. Det skulle väl vara en fin lägenhet i Umeå då, kanske.

Jag har iallafall bestämt mig för att klara det här, på ett eller annat sätt.