Usch, vilken påfrestande dag. Jag klev för det första upp klockan fem i morse, så jag har varit väldigt trött hela dagen. Därefter har jag varit på en föreläsning utan få in någon ny kunskap i huvudet, jag har relativt passivt deltagit i grupparbete och klockan 16:15 satte jag mig på tåget hem.

Kanske fem minuter efter att vi börjat åka så tvärbromsar tåget - vilket inte varit en helt ovanligt förekommande företeelse denna höst - så jag suckar och antar att det är det berömda signalfelet som är i farten. Det är det inte. Efter kanske tio minuter får vi reda på av en konduktör att räddningstjänsten är på väg och att det är en människa vi kört på. En person som sitter i samma vagn som mig säger snabbt att han är läkare och frågar om det är någon idé att försöka göra något, men får till svar att det är lönlöst.

I två timmar sitter vi och väntar på att få åka vidare. När vi till slut börjar rulla igen så utlovas mackor till de tålmodiga resenärerna (något som var lite lustigt då jag och Anton suttit en stor del av väntetiden och diskuterat att vi minsann borde bli erbjudna mat ombord för att slippa svälta ihjäl). Däremot blev vi blåsta på mackorna. Skitdag.