I förrgår klantade jag mig och brände fingrarna i ugnen. Titta noga så kanske ni kan lokalisera eländet.

 

(Photoshop har faktiskt ingenting med överexponeringen att göra. Det var ljust.)

 

Om jag är duktig och dessutom har lite tur idag så kanske jag blir klar med css-kursen drygt en vecka före deadline. Wihop! Det är helt fantastiskt egentligen att denna termin startade med ett sånt icke-särskilt-krävande kursmoment. Precis vad jag behövde!

Nu är jag åter på weekendbesök hemma hos mor och far. Det första jag upptäcker när jag besöker min egen blogg via mammas dator är att samtliga typsnitt bytts ut mot det tämligen tråkiga Times New Roman, vilket inte bör vara fallet om man har en dator begåvad nog att bete sig. Jag tycker genast synd om mor som måste leva med detta beklagliga faktum.

Hursomhelst så stundar förhoppningsvis en lugn och fin helg som resulterar i att jag kommer känna mig ruskigt utvilad när jag återvänder till Umeå på söndag. Adjöss!

... var jag ju på en föreläsning av Alex Schulman på Universitetet idag.

 

 

Himla härlig herre.

Jag är heeemskt ledsen att jag inte kommit mig för att uppdatera på sistone, men jag har faktiskt haft ganska fullt upp med annat. Bland annat så har jag ju faktiskt flyttat och sitter just nu på mitt rum i Tomtebo! Jag trivs fantastiskt bra, vi har en jättefin lägenhet och vi bor i ett trevligt område. Det tar ca en halvtimme att gå till universitetet, 15-20 minuter till närmsta mataffär och annars så går det bussar med jämna mellanrum.

Om jag orkar så kommer jag att uppdatera med lite fina bilder på lägenheten och sådär, men det får bli en senare fråga. Jag försöker nämligen att dra ner på bland annat slösurfande, och då inkluderas nonsensbloggande.

Om jag klarar av det här kursmomentet (som tar slut på fredag) så har jag för övrigt överlevt mitt livs första kurs på universitetsnivå (30 högskolepoäng)! Jag är faktiskt stolt.

Jag sitter i skrivande stund i Köpmanholmen och jobbar på en essäfråga som ska lämnas in senast 12:00 i övermorgon... Det handlar om IT-artefakters egenskaper. Och sådär. Jag måste ändå säga att jag gillar det här kursmomentet mycket mer än det förra (som jag inte ens vet om jag klarat än).

Jag har i övrigt haft en jättefin jul tillsammans med min familj och lite släkt. Som vanligt. Traditionellt. Mysigt.

Idag är det tänkt att jag ska hem till Valhalla och ta vara på mina kanske två sista veckor i lägenheten innan jag flyttar vidare upp till Umeå. Det är verkligen blandade känslor! Jag ser jättemycket fram emot att flytta till Umeå, och framför allt tills vi fått ordning och flyttat in på riktigt. Men samtidigt tycker jag att det känns tråkigt att lämna det som varit mitt hem i drygt fyra månader nu, och inte minst att flytta ifrån kollektivmedlemmarna som stannar kvar.

Jag tror ändå att jag behöver den här förändringen. Det känns bra. Inte enbart, men överlag. Bra.

Jag tycker att det är synd och skam att det inte är tradition i min familj att titta på Karl-Bertil Jonssons julafton. Jag har nämligen börjat bläddra i en bok med samlade verk av Tage Danielsson. Jag har aldrig sett Karl-Bertil Jonssons julafton, men nu har jag läst den. Det känns som att jag är född i farstun. Amen.

Jag kan även rekommendera Sagan om busschauffören som tänkte att va fan och Sagan om Harriet Anderssons nya kläder.

Det är inte alltid jag vågar lita på Mikes smak, då den brukar kunna skilja sig väsentligt från min. Men om Tage hade han fanimej rätt.

Nu sitter jag här igen. Har skjutit upp uppgifter som ska göras alldeles för länge. Igen. Gör tappra försök från och till att totalt fokusera på den aktuella kurslitteraturen - Information Systems Development, men känner att jag inte riktigt kan rå för att jag med ojämna mellanrum börjar tänka på helt andra saker. Det här kursmomentet har inte lyckats intressera mig nämnvärt hittills, så att säga, och på tisdag är det slut.

Ibland måste man tillåta sig att tappa fokus. Studierna blir visserligen lidande, men jag känner att jag måste låta mig gå före. Ibland. (Även om det i praktiken är så att jag lider av lidande studier.) I skrivande stund känner jag att jag nog egentligen inte alls är gjord för att studera.

Men om jag bortser från den ångest jag faktiskt känner över uppskjutna skolrelaterade uppgifter så känner jag mig ganska nöjd med hur mitt liv ser ut nu, om man inte ska vara på tok för kritisk. Just nu kan jag inte tänka mig någon annan tänkbar (och samtidigt någorlunda realistisk) livssituation som skulle kännas bättre. Det skulle väl vara en fin lägenhet i Umeå då, kanske.

Jag har iallafall bestämt mig för att klara det här, på ett eller annat sätt.

Äter enbart spaghetti med ketchup till middag framför datorn i ett stökigt rum och känner att jag borde byta livsstil.

Nu har jag pyntat i lägenheten, ätit pepparkakor med ädelost och tänt massa ljus.
Till veckan vankas det glöggkväll, pluggande och förhoppningsvis julklappsinköp.

 

Värre kan man ju ha det, ändå.

 

 

Pappershögar som faller i golvet. Naglar som är så korta så det gör ont. Klumpen i halsen som inte går att svälja bort. Hunger när man inte orkar laga mat. En trögtänkande hjärna. Objektorientering på en söndag. Obokade tvättider. Stökiga rum. En sol som går ner alldeles för tidigt. Laptoptangentbord. Torra läppar. Sår på tungan. En otäck oförmåga att prata med människor.

Jag tror det är på ren djävulskap.

Usch, usch, usch vad jag inte tycker om den här oinspirerande och energilösa sinnesstämningen jag befinner mig i. Jag är som vanligt ofokuserad på sådant jag borde ta tag i, men jag kan åtminstone meddela att jag klarade tentan (fast det vet nog alla via facebook redan). Det är dags att ta tag i de nya uppgifterna. Ja, som det framgår av mina senaste blogginlägg så kretsar mycket kring skolan just nu.

Det slog mig förresten att det är första advent nästa helg. Mysigt. Det kommer lägligt. Jag har försökt bestämma mig för en sak; om jag vet att jag borde ta tag i någonting som jag inte tar tag i, så ska jag antingen se till att ta tag i det eller så ser jag till att göra det vid ett senare tillfälle - utan att må dåligt över att jag inte tar tag i det jag borde ta tag i precis när jag borde. Det kommer att bli en utmaning, minsann.

Annars har jag ju börjat titta på House. Jag har precis inlett den tredje säsongen (det som är så skönt med att ligga tokefter med serier är att man kan se hur många avsnitt man vill utan att behöva vänta på att nästa ska komma). Jag gillar House!

Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick på tentan. Jag svarade (mer eller mindre) på varje fråga, men det återstår att se om det räcker till. Hur som helst så ska jag förtränga eländet tills resultatet kommer. Fredagskvällen avrundades iallafall med förfest och utgång med folk ur klassen, jag hade riktigt trevligt faktiskt!

Idag hade jag tänkt städa och kika runt på internet efter potentiella julklappar. Imorgon börjar ett nytt kursmoment. Systemutveckling och organisationsförändring. Det kan säkert bli... intressant.

Nu blir det kaffe! Pigg och fräsch.

Jag börjar bli sjuk sådär lagom till tentan. Det känns värre idag än igår. Hostar, kraxar, snorar och är slö i hela huvudet. Det känns helt enkelt inte okej.

Hur som helst så har jag inte mycket annat till val än att försöka plugga så hårt det bara går idag, och sedan hoppas på någon form av mirakel imorgon. Det här kommer bli min död, hej och hå.

Idag har jag varit hemskt produktiv och tvättat, köpt lakan samt fyllt på mitt pendlarkort! Som belöning har jag shoppat lite, bjudit mig själv på fläskfilé och tagit ett badkarsbad med mycket skum och tända ljus.

Om en vecka är det tenta, och det firar jag med lite chips och godis ikväll. Kanske är det någonting bra på TV? Jag ser i stort sett aldrig på TV, så jag har ingen aning. Är det nördigt att skriva TV med stora bokstäver? Tv. Teve. TV. Te le vi si on.

Mitt hår luktar smultron, hej och hå.

Jag vill förresten att det ska bli första advent så att man får börja julpynta! Jag vill köpa julklappar att slå in och ge bort! Äta lussebullar! Dricka glögg! Titta på Mysteriet på Greveholm och The Nightmare Before Christmas! Wiiiho.

Usch, vilken påfrestande dag. Jag klev för det första upp klockan fem i morse, så jag har varit väldigt trött hela dagen. Därefter har jag varit på en föreläsning utan få in någon ny kunskap i huvudet, jag har relativt passivt deltagit i grupparbete och klockan 16:15 satte jag mig på tåget hem.

Kanske fem minuter efter att vi börjat åka så tvärbromsar tåget - vilket inte varit en helt ovanligt förekommande företeelse denna höst - så jag suckar och antar att det är det berömda signalfelet som är i farten. Det är det inte. Efter kanske tio minuter får vi reda på av en konduktör att räddningstjänsten är på väg och att det är en människa vi kört på. En person som sitter i samma vagn som mig säger snabbt att han är läkare och frågar om det är någon idé att försöka göra något, men får till svar att det är lönlöst.

I två timmar sitter vi och väntar på att få åka vidare. När vi till slut börjar rulla igen så utlovas mackor till de tålmodiga resenärerna (något som var lite lustigt då jag och Anton suttit en stor del av väntetiden och diskuterat att vi minsann borde bli erbjudna mat ombord för att slippa svälta ihjäl). Däremot blev vi blåsta på mackorna. Skitdag.

Livet är så sjukt orättvist och oförutsägbart. Och man får återigen en känsla av att man verkligen borde uppskatta det man har. Det borde vara en självklarhet, men det är någonting som åtminstone jag har en tendens att glömma bort, eller ibland bara ignorera. Jag misstänker att jag inte är ensam. Jag känner mig så otacksam och bortskämd när jag sätter mina egna bekymmer i proportion till vissa andras (även om man inte kommer någon vart med att alltid tänka så). Jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag blev väl godkänd på första kursmomentet och överträffade därmed verkligen alla mina förväntningar! Sjukt skönt. Idag måste jag dock fokusera en aning på det nuvarande momentet; jag ska skriva om HTML och helst börja på PM'et också.

Nu; frukost!